Planering och inspelande av filmen "möte med förhinder - more than löv"

Som jag tidigare nämnt missade jag vår första dag i skolan, vilket även innebar att jag missade när vi blev tilldelad vår genre inför arbetet med filmen "Möte med förhinder". Som tur var väntade min grupp på mig med förberedelser, och vi bestämde att vi skulle ses dagen efter för att diskutera både idéer och tillvägagångssätt. 

Dagen efter så satte jag, Anna och Dennis oss ner på Malmö högskola för att diskutera vår film och hur vi skulle visa på ett möte med förhinder. Vår grupp hade blivit tilldelade genren komedi, vilket självklart färgade diskusionerna angående hur vi ville att vår film skulle se ut. Vi läste på lite angående komedi genren på nätet, eftersom vi efter diskussion kom fram till att vi tyckte att den var ganska svårdefinerad. Det första jag kommer att tänka på (och säkert många andra med mig) är att komedi begreppet innebär att någonting ska vara roligt, men sen visste jag inte så mycket mer. Vad vi fick lära oss var att en komedi ska innehålla ett lyckligt slut, den behöver absolut inte var ledsam från början men ska avslutas med att tittaren känner ett välbehag.  

första anteckningar till manus

Efter ett tag kom vi på att det skulle vara roligt att få en person att bli förälskad i ett träd, det blir en kärlekssaga i enbart envägs kommunikation. Vi började skriva manus och överförde detta senare till händelserutor på ett papper, detta gjorde att vi snabbt fick en överblick över hur hela vår film skulle se ut. 

vårt färdiga manus  

Efter ett tag kom vi på att det skulle vara roligt att få en person att bli förälskad i ett träd, det blir en kärlekssaga i enbart envägs kommunikation. Vi började skriva manus och överförde detta senare till händelserutor på ett papper, detta gjorde att vi snabbt fick en överblick över hur hela vår film skulle se ut. Huvudpersonen skulle vara mycket förälskad i trädet, gå dit varje dag och bedyra sin kärlek, men då respons uteblir bli mer och mer uppgiven. Tillslut är personen så pass uppgiven att kärleken övergår till ilska. Huvudpersonen sitter bredvid trädet och är mycket upprörd och ledsen, och just vid detta tillfället kommer vår andra karaktär (som hittills bara synts väldigt subtilt i olika klipp, vid olika tillfällen under filmen) och tröstar vår huvudkaraktär. Vår andra karaktär har dessutom under filmens gång samlat ihop all kärleken (som visas i filmen som urklippta hjärtan som vår huvudkaraktär sätter upp på trädet) och visar dem för vår huvudkaraktär. Vilket i alla fall jag tror gör att huvudkaraktären känner att all kärlek kanske inte har varit helt förgäves. Huvudpersonen och vår andra karaktär går lyckliga därifrån tillsammans och trädet står ensamt kvar. Trädet börjar sedan leva genom en stop motion animation, och talar om för publiken att det är tur att det bara är ett träd, känslovärlden bland människor verkar för knepig. 

Angående rekvisita och hur vi ville att karaktärerna skulle spela, så gav vi dem mörka kläder och ett varsitt väldigt färgglatt och utmärkande plagg (huvudpersonen fick en grön hatt och den andra karaktären en röd halsduk). Detta för att vi allihopa enades om att vi tycker det är spännande när man ser en film för andra gången hur man uppmärksammar andra och mer saker som kanske ger filmen en helt annan innebörd än när man såg den för första gången. Kanske skulle personen med den röda halsduken uppmärksammas tidigare den andra gången än vad den gjorde den första gången du såg filmen? Personerna skulle gärna dessutom ha ganska överdrivna rörelser samt att vi beslutade oss för att lägga på en otroligt överdriven (och nästan lite töntig, i alla fall om du frågar mig) kärleksballad som ljudspår över filmen, detta just för att kunna dra ännu tydligare kopplingar till komedi genren. 

Inspelningarna gick mycket bra, och för att arbeta effektivt så valde vi att Dennis skulle spela in, då det är han som är mest van vid att hantera kamera sen tidigare och jag och Anna skulle vara karaktärerna. Att filmen spelades in på Malmö högskola var ett lätt val, då vi alla bor på olika orter i Skåne samt att vi behövde ett myller av folk som statister till vår film. Vi spelade in under 2 dagar, och på den andra dagen klippte vi även ihop filmen i programmet Adobe Premiere som vi använt oss av under tidigare lektioner. Vi valde dessutom att ha med två animationer i vår film, den första med en pappershög som blir mindre och mindre (för att symbolisera tiden som gick) samt en på trädet när det får liv i slutet, inte för att vi behövde ha med en animation utan snarare för att vi alla tycker att det är intressant att lära oss och vill ta tillfällena i akt nu under kursens gång och verkligen lära oss. 

Dennis tar bilder inför vår trädanimation

Filmen blev bra, men med vissa smärre missöden. Den blev längre än vi trodde, vilket innebar att musiken tar slut efter ungefär 3 fjärdedelar av filmen, vilket gör att den inte riktigt får samma kraft som vi ville. Men det är sådant som vi kommer att ha tid att tänka på inför näst kommande film, och sådant man lär sig under tiden tänker jag. Detta var ju trots allt vår första riktiga film tillsammans. Det var mycket bra att verkligen se till att skriva ett manus till filmen innan vi satte igång, manuset kunde vi alltid titta tillbaka på under inspelningen och försäkra oss om att vi hade allt material och alla klipp vi behövde. Vi började med att komma på en början och ett slut, och sedan utformades resten därefter. Vi bestämde tillsammans också att inget i manuset behövde vara hugget i sten, utan ville man komma med nya idéer under tiden så fick man göra det vilket sedan självklart skulle godkännas av resterande personer i gruppen. Det var mycket spännande att se hur vi alla 3 verkligen levde oss in i filmskapandet och hur alla tre inspirerades och fantiserade ihop nya "twister" till vår film. Vi kompleterade varandra väldigt bra, och våra idéer flöt liksom in i varandra. När vi tittade på vår slutprodukt kom vi fram till att vi gillade filmen allihopa, vilket kändes väldigt skönt. 

Anna fotograferar mig och dennis under arbetet med redigeringen av filmen i Adome Premiere Elements

Filmen visades på Malmö Högskola för våra medstudenter den 28 november, och de tyckte alla att den var bra, vilket var skönt. Det är ju alltid trevligt med lite god respons. De lyckades till och med lista ut att det var en komedi, vilket var skönt då vi tidigare varit lite osäkra på om den kunde falla inom komedi genren. Det som diskuterades mest var nog egentligen det faktum att vår filmmusik slutade en bit in i filmen, och hur man tolkar det. Filmen kommer jag dessvärre inte lägga upp här på bloggen, då den måste läggas upp på youtube innan. Att se dem andras filmer var också mycket intressant, hur alla olika grupperna hade tolkat just titeln "Möte med förhinder". 

▲ korvfilmen ▲

Kursen började för mig, tråkigt nog med att jag missade vår första dag med videoredigering. Mina klasskamrater fick då arbeta med stop motion filmer av olika slag med hjälp av appar till en iPhone. Eftersom jag inte fick möjligheten till detta bestämde jag mig för att lära mig programmet adobe premiere på egen hand och experimentera mig fram till en egen video. 

Resultatet blev en ca 30 sekunder lång video om en gul korv som blir uppäten. 

Jag valde att använda mig av lera för att göra min animation då jag har sett ler animationer på nätet tidigare och i filmer, och tycker att de är väldigt häftiga. Jag gillar verkligen tanken på att det går att skapa en film med ett objekt som tycks röra på sig, bara genom att ta ungefär likadana bilder på ett objekt. Animationerna blir dessutom lite klumpigare, vilket jag tycker ger en charmig, hemmagjord och nästan lite barnslig känsla. Jag minns att jag alltid har varit faschinerad av denna typ av animationer ända sen jag var liten och såg dem på tv. 

Till min leranimation använde jag Plastilina lera, då den är väldigt lätt formad samt att den varken torkar eller sjunker ihop. Dessutom använde jag mig av en glittrig färg för att dekorera min korv med något som skulle liknas vid senap. Jag tog med mig en kamera hemifrån, och ordnade med en färgburk som stativ. Stativet kändes viktigt eftersom jag ville ha bilderna i samma vinkel för att videon inte skulle bli hackig, utan få ett naturligt flow. 

Jag började med att testforma leran innan jag satte igång med själva fotograferingen, då jag ville se hur det skulle gå att göra denna typen av animation som jag ville. Vilket visade sig gick alldeles utmärkt. Jag satte mig vid ett neutralt bord (eftersom jag ville ha allt fokus på korven) och började fotografera allteftersom korven omformades, och slutligen blev uppäten. Mest för att det är en rolig anekdot så kan jag även tillägga att då jag ville ha tuggorna så autentiska som möjligt satt jag faktiskt och tuggade av bitarna på korven en efter en, vilket inte alls var speciellt gott. 

Filmen blev längre än vad jag tänkt mig från början då jag lät min hand komma fram i slutet som ett roligt avslut och faktiskt till och med fånga upp den sista färgen från bordet med fingret. 

När jag tagit alla bilderna jag behövde var det dags att lägga in dem i Adobe Premiär för att skapa den slutgiltiga filmen. Det visade sig vara svårare än jag trodde, och jag fick börja om några gånger innan jag fick den som jag ville. Jag la alla bilderna i rätt ordning och kortade ner tiden som varje bild visades till 5 tiondelar av en sekund, vilket jag kom fram till var den bästa tiden för att få det naturliga flow jag var ute efter. 

Här är resultatet, som jag helt enkelt har valt att kalla för korvfilmen.

▲ korvfilmen ▲

Jag är mycket nöjd med mitt resultat, och det enda som jag skulle vilja ändra egentligen är att jag tycker att ljuset blev lite väl mörkt. Dock försökte jag ta bilder med blixten på, men det blev inte alls bra. Så jag antar att jag får vara nöjd med mina första animationsfilm, och se det som något som kan förbättras till nästa gång. Jag skulle även kunnat sitta och redigera bilderna en efter en i photoshop, men det hade varit alldeles för tidskrävande för denna första testfilm. 

Det var otroligt kul att lära sig att använda Adobe premiere, både för att jag aldrig har klippt film förut och för att det var kul att lära sig något nytt. Jag använde mig inte av några specialeffekter som finns med i programmet, då jag ville ha en väldigt clean video. Dock satt jag och Anna från min grupp hela eftermiddagen dagen innan och bara lekte med programmet från en film som redan fanns på datorn. Det var längesen jag skrattade så mycket, och även fast det nog blev en av de konstigaste filmerna jag har varit med om så var det kul att prova. Det var dessutom skönt att ha ett färdigt material klart sen innan, då vi direkt bara kunde sätta oss och "leka" med och lära oss programmet. Just med specialeffekterna så kan jag känna att de kanske man lär sig bättre när man inte gör en "riktig" film. Detta på grund av att många av effekterna ger en väldigt skämtsam attityd till filmen, och det är kanske inte alls alltid är vad man är ute efter. Vilket vi inte var när vi skulle göra vår "Möte med förhinder"-produktion, vilken krävde en helt annan typ av klippning. Men däremot så tror jag absolut att dessa specialeffekter skulle vara väldigt uppskattade i sammanhang där man skapar filmer tillsammans med barn.