Kursavslut och filmvisning

Idag hade vi det avslutande momentet på vår kurs. Den stora filmvisningen då alla visade sina filmer och redovisade sina arbeten. Det var mycket intressant att se hur olika våra arbeten blivit trots att vi fått samma instruktioner. Vissa valde att arbeta med tidigare ide, "Möte med förhinder" och vissa hade hittat på helt nya idéer till filmer. De efterföljande diskussionerna var också mycket intressanta och gav väldigt mycket nya infallsvinklar, vad olika vi tänker allihop. Men det är så man lära sig anser jag, genom att berätta och diskutera och dela åsikter med varandra. De olika filmerna gav mig väldigt mycket inspiration till fortsatt filmarbete med barn. 

Självvärdering

Denna kurs har varit en väldigt stor utmaning för mig. Trots att jag har lärt mig otroligt mycket, så måste jag nästan säga att mitt tålamod är det som har satts på prov mest. Jag som tidigare alltid ger upp så fort jag stöter på ett tekniskt problem, har under kursens gång verkligen lärt mig att lägga band på mig själv för att inte bli runt ut sagt förbannad. Jag vill här lägga till ett tack till min gruppkamrat Anna, som har varit en bidragande faktor till att jag många gånger inte bara helt gett upp, stängt av datorn och gått hem. Tekniska problem, men ändå även teknikens under har speglat min studieperiod.

Jag har varit här under alla (förutom ett) lektionspass, och varit med på de workshops som ingått. Tempot har varit intensivt, men samtidigt otroligt lärorikt. Jag har lärt mig hantera många program som jag inte alls använt förut, vilket har varit otroligt roligt. Vilka fantastiska filmer man kan skapa! Animationsdelen av kursen har nog varit den roligaste biten av kursen, då jag redan sen innan varit fascinerad av speciellt stop motion animationer. Personligen känner jag att min första film kanske blev den som jag var mest nöjd med, trots att denna egentligen inte hade något budskap alls.

Jag upplever att diskussionerna som vi haft angående olika typer av sociala medier, där vi fått dela med oss av undersökningar vi har gjort har varit väldigt intressanta. Många nya tankar har väckts hos mig själv angående barn och nya sociala medier. Jag har insett för längesen att den nya tekniken är någonting som jag måste lära mig att leva med, trots att jag själv är en ganska ivrig motståndare många gånger. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå varför människor vill kartlägga hela sina liv genom att till exempelvis ”checka in” på ställen på Facebook. För mig har det alltid handlat om egen personlig integritet, där jag helst vill undvika att finnas på internet överhuvudtaget (därav det aktiva valet att inte publicera mitt riktiga efternamn på denna blogg). Dock har jag insett att det är någonting jag, som blivande fritidspedagog och bildlärare måste försöka komma över, annars kommer jag vara förlegad innan jag ens har hunnit komma ut på arbetsmarknaden.

Någonting som jag alltid kommer att bära med mig i bakhuvudet och överföra till mina framtida elever är dock viljan att ifrågasätta. Jag möter ofta barn och ungdomar som inte ifrågasätter då de slungas ut i den digitala världen. De delar med sig vitt och brett av sina personliga liv på till exempel Facebook och Instagram. Jag tror visst på att jag måste lära mig mer angående teknisk utrustning och olika program, för att erbjuda denna chans till mina framtida elever. Jag måste vara uppdaterad för att förstå mig på en värld som går från det analoga till det digitala. För mig som i framtiden kommer att spendera mycket tid med barn under deras fritid känns det extra viktigt att lära dem att analysera det de ser omkring sig! Nu för tiden spenderar barn så extremt mycket tid framför en dator och/eller tv att jag nästan ibland blir mörkrädd. Jag vill med detta återigen så ett slag för ett av mina käraste redskap inom bildundervisningen, bildanalysen. Att lära barn och unga hur man ifrågasätter en bild och dess budskap är viktigt för att barnen ska forma en god självbild och ett analytiskt förhållningssätt till reklam och medier de stöter på i sin vardag. Det är inte lätt att som ung tjej förhålla sig till reklam bilder som finns på internet, där mer är retuscherat än verkligt. Kanske skulle en work shop tillsammans med ungdomar i photoshop och retuschering ge ett konkretare argument?

Dock förvånades jag över hur mycket barnen i vår sista undersökning faktiskt hade lärt sig att ifrågasätta reklam. De är 9 år gamla, och den ena av dom berättade hur han faktiskt gått till affären för att först prova leksaken han tänkte köpa för att se om den överensstämde med reklamen innan han köpte den. Jag vet sedan innan att deras bildlärare arbetar mycket med bildanalyser, vilket vi har diskuterat många gånger. Hon menar att du verkligen måste sätta dig in i en bild länge för att förstå allt som verkligen ligger bakom, som vi då vi snabbt betraktar bilden bara köper rent av. Jag håller med henne, men vad innebär det då för de elever som går i den klass som den andra bildläraren vi intervjuat (examination 3b) undervisar? Hon som inte arbetar med bildanalys alls? Jag fick nästan en känsla av att hon överhuvudtaget inte ville att eleverna skulle uttrycka sina känslor och åsikter alls, genom vilket jag anser att hon försummar sina elever på både sin personliga utveckling och en chans att göra sina röster hörda.

Jag vill samtidigt tillägga att mer nyfikenhet har väckts hos mig angående film och dokumentation. Jag är inte lika motstridig som jag en gång var, och det har jag mycket att tacka denna kurs för. Jag har förstått innebörden av att använda sig av dokumentation i skolor och förskolor. Det är otroligt användbart att kunna gå tillbaka och se på situationer igen, man upptäcker saker som man inte alls skulle sett innan. Sätt vi agerar på och saker vi säger som vi inte tänker på. Jag tror på en kombination av samtal, bilder och dokumentation. Detta skulle leda till att vi som pedagoger skulle kunna utmana eleverna med frågor som utmanar deras resonemang och tankar, samt även kombinera den nya digitala världen med undervisningen. Då bild och film även ses som någonting roligt för många barn kanske detta även skulle åstadkomma ny lust och nyfikenhet hos eleverna.

Min You Tube kanal

http://www.youtube.com/channel/UCTGIFxOvbdUYyfEYhOyJMjg?feature=mhee

Länken ovan leder till min egen You Tube kanal. På min kanal finns både filmer som jag och Anna gjort tillsammans, samt de jag har gjort själv.

Reflektioner utifrån examination 2 - Av Anna & Linn

Frågeställningarna vi hade som underlag i vårt första möte med de äldre barnen ville vi skulle väcka nya tankar hos dem, men även ge oss en inblick i hur deras upplevelser är av olika typer av kultur i sociala medier. Vi funderar mycket kring hur mycket bilder barn redan har stött på när de kommer till skolan? Hur pass medvetna de är angående budskapen de möter vardagligen genom olika sociala medier. Redan innan de kommer till skolan har de tittat på tv, kanske läst en tidning, loggat in på Facebook eller spelat ett mobil/data spel. Det var först och främst just film som diskuterades vid vårt möte, men de berättade även om hur de upplevde reklam. I frågorna vi hade efteråt ville vi att de skulle analyser djupare och reflektera kring filmens betydelse och ifrågasätta olika aspekter av film. Vi ville få dem att fundera kring vem filmen är gjord av, för, till vem och varför denna film har skapats? Detta för att vi vill skapa en öppen dialog och väcka en kritisk nyfikenhet.  

Utifrån Barns visuella kulturer (Sparrman, 2006) begriper vi… ”Att förstå barns kultur innebär att man förväntar sig att barn har något att säga om sina liv, att man tillskriver barn en viss kompetens.”… Vi valde att ha tilltro helt till barnens egen fantasi och skaparförmåga, för att utveckla möjligheter för dem att få en egen röst och att uttrycka sig i rörlig bild. Därför ville vi skapa fria tyglar för barnen. Genom att de skulle få filma precis vad de ville skulle vi också få inblick i vad de tyckte var betydelsefullt i sin vardag. Det vi upptäckte var att en av våra viktiga uppgifter som vuxna var att ge dem en yttre ram och att bidra med verktygen i form av utrustning samt instruktioner om hur dessa fungerade (i detta fall, kameror samt stativ). Vi ger dem spelplatsen och verktygen men de blir aktörer för sin verklighet.

Vi upplevde att barnen inte fick någon energi av att filma sin egen vardag. Utan det intressanta blev när vi bad dem skapa ett manus utifrån fantasin men med riktiga medel, kameran. Det blev intressant att se hur deras lekar var inspirerade av samhället runt omkring dem, och hur påverkade de faktiskt är redan i ung ålder över hur man beter sig inom olika yrkesgrupper. När man går in i en upplevelse så ser man nya nyanser och tolkningar, både av sin rollfigur och av hur man kan utföra den. Helt plötsligt finns etiska och moraliska resonemang bland barnen när deras kamrat inte agerat efter hur de själva skulle ha uttryckt sig och det skapas en diskussion.

Sparrman menar att det finns flera förutsättningar för hur man tillägnar sig innehållet i bilder och växer mentalt. Hon berättar att det finns många olika nivåer i hur man närmar sig bilder tillsammans med människor, där några av dem är att arbeta med att diskutera både hur bilder skapas, undersöka hur dem ser ut och prata om hur de kan förstås. Detta kan liknas med vad många bildlärare kallar för bildanalys, ett sätt att ge en djupare förståelse för bilder och deras budskap. Vi diskuterade förutsättningarna i vårt möte med barnen för hur en film kan skapas, sen undersökte vi tillsammans hur en film görs och diskuterade samtidigt vad filmer ger för känslor eller vad de vill förmedla. Vi tror att den viktigaste komponenten i just vårt projektupplägg var de inledande och avslutande samtalen. Vi satte oss på ett naturligt sätt in i och visade stort intresse för barnens tankar och idéer, samt utmanade dem att utveckla sina funderingar. Vi hade även filmanalys mellan tagningarna, där de själva fick utveckla sina iakttagelser och erfarenheter för en utveckling. Utan samtalen (som vi även filmade, för att kunna se om igen vid senare tillfälle) hade det varit svårt för oss att förstå deras kultur och deras tankeprocesser.  

Vår reflektion efter inspelningarna var att det fanns en otrolig energi och vilja hos barnen att åstadkomma en film tillsammans med oss. Som pedagog och lärare ser vi många möjligheter att kunna utveckla filmarbete tillsammans med lärande. Alla ämnen går att dokumentera, integrera och utveckla genom film tror vi. Både för lärarens och elevernas egen utveckling. Dokumentation i förskoleklassen för utveckling av verksamheten, filmarbete i historian för att dramatisera franska revolutionen eller kanske en animation för att visa hur kretsloppet fungerar? Och ännu en fördel med att spela in är att du kan gå tillbaka närsomhelst och titta om igen, och upptäcka saker du inte uppmärksammat förut.

Vi reflekterar kring nödvändigheten av att lärarna faktiskt ges och tar sig tid att begripa och använda sig av teknisk utrustning och medier, Linderoth menar dessutom i sin bok Datorspelandets dynamik (2007) att detta kan leda till att… ”på så sätt kan denna verksamhet bygga broar mellan de virtuella lekarenor som barn rör sig i på sin fritid, och de mer strukturerade situationer som kan tillhandahållas i en skolmiljö” … Viljan hos eleverna finns, men finns den hos pedagogen? Under vårt arbetes gång förstår vi hur lätt tillgängliga sociala medier är, men samtidigt väldigt svårhanterade. Många gånger har vi upplevt en maktlöshet och uppgivenhet bara på grund av att tekniken inte fungerar eller är svårhanterad. Vi förstår nu hur det kan komma sig att många lärare helt enkelt föredrar analoga metoder i sin yrkesverksamhet. Elevernas medievanor är idag större än många pedagogers, det uppstår en konflikt där läraren är den som är oupplyst. Detta leder även till att många pedagoger har svårigheter att för sin egen skull bekanta sig med sociala medier. Vilket vi tror i sin tur kan resultera i att de inte kan presentera dem tillsammans med sin övriga kunskap om samhället i stort för barnen. Då undrar vi hur det ser ut om 10 år? Vad händer när pedagogerna som är barn nu och uppvuxna med sociala medier i sitt vardagliga liv kommer ut i skolorna? Utgångsläget kommer definitivt att vara bättre, och vi har förhoppningsvis en totalt ämnesintegrerad undervisning.

Referenser

Sparrman, Anna (2006), Barns visuella kulturer: skolplancher och idolbilder, Studentlitteratur

Linderoth, Jonas (2007), Datorspelandets dynamik: lekar och roller i en digital kultur, Studentlitteratur

Del 5 av Processdagbok inför examination 2 - Av Anna & Linn

Utvärdering

Vi ville skapa en kreativ process och medvetenhet om filmskapande och användandet av medier för barnen vi besökte, och detta upplever vi att vi har gjort. Vilket svaren vi fick på våra frågor också indikerade. Vi spelade även in barnen under tiden vi intervjuade dem, vilket fick oss att förstå att barn har en större medvetenhet om filmskapande och sociala medier än vad vi kanske trodde från början.

Det var intressant att se hur vår grundidé förändrades helt under mötet med barnen. Vad vi trodde de skulle vilja göra var att agera helt fritt. I själva verket ville de ha ett manus och en story, de ville ha ramar men frihet inom dem för att skapa den dramaturgin de ville. De hade även budskapet med sin film väldigt klart för sig, vilket var spännande att få återberättat i vår sista intervju. Det var även mycket intressant att se hur de reagerade då vi gav dem möjligheten att spela in en film, de ville aldrig sluta utan ville fortsätta att utveckla och förbättra sin grundidé. Hade det funnits mer tid hade det varit mycket spännande att se deras projekt utvecklas ännu mer.

Det vi inte lyckades med var att få in det tänkta genusperspektivet. Dock upplevde vi att flickorna i allmänhet var återhållsammare i början och hade inte alls samma tilltro till sig själva när det kom till filmandet. Dock försökte vi locka fram detta hos även flickorna, och när vi var klara hade alla tio fått prova att filma minst en gång. Vi upplevde även att flickorna gav sig själva naturliga genusrelaterade karaktärer, då de var de enda som var kassörskor och en flicka var polis. Dock i bakgrunden av en av pojkarna. Alla skurkar var pojkar, vilket vi ändå tycker symboliserar en typisk könsnorm. Flickorna ska vara duktiga och bli attackerade eller räddade av pojkarna. Efter att vi studerat filmen efteråt upptäckte vi även att flickorna hellre velat att  endast leka affär, medans pojkarna förde in idén om ”Tjuv och polis”. Detta blir intressant då detta symboliserar en ganska tydlig könsfördelning. Hade inte vårt samhälle styrts av dessa könsnormer, kanske leken hade sett annorlunda ut.

Skolan vi besökte ligger i den delen av kommunen där det är få barn med annat ursprung än det svenska, och i gruppen vi valt att använda var det endast en av pojkarna som kom från ett annat land. Han valde under hela vår tid med barnen att anta andra roller än de andra pojkarna, snarare drog han sig åt flickornas håll eller valde att vara ensam. Dock kan vi absolut inte påstå att vi har tillräckligt med information för att säga att detta har någonting med hans ursprung att göra. Hela gruppen kändes trygga med varandra, dock upplevde vi vissa individer som starkare än de andra.

Vår studiegrupps sammarbete har fungerat utmärkt. Vi har kompletterat varandra under processens gång och delat erfarenheter, inspiration och kunskaper för att nå de mål vi strävat efter.

Del 4 av Processdagbok inför examination 2 - Av Anna & Linn

Avslutning och utvärdering tillsammans med barnen

Då filmen var klar fick vi även en avslutande diskussion med de fyra treorna som ursprungligen varit med och blivit erbjudna att filma. Vi ville lyfta några ytterligare frågor som vi tidigare förberett, dessa frågor ville vi skulle få barnen att fundera ännu ett steg angående filmer och dess budskap. Vi vill med ett resonemang väcka medvetenheten kring rörliga bilder och göra en bildanalys efter barnens produktion. Diskutera hur och vem som gör en bildproduktion och skapa nyfikenhet kring vad bilden vill säga till betraktaren.

En intressant reflektion som barnen lyfte var reklamfilmer och sanningshalterna i dessa. Ett barn började beskriva hur lurad han känt sig då han först sett reklam angående en produkt på tv, och sedan gått till leksaksaffären för att där prova produkten. Den visade sig inte alls kunna utföra det reklamen lovat, och han insåg nu att reklamen inte alls varit sanningsenlig utan hade filmats på det sättet så att han som konsument skulle bli tilltalad att vilja köpa produkten. Flera av de andra barnen höll med honom, och hade samma erfarenheter om att ha känt sig lurade då de köpt en produkt som de först sett på reklam. När vi frågade dem om deras egen film hade ett budskap, så berättade den ena flickan att det fanns ett tydligt budskap om att det var fel att vara tjuv men även att poliser inte skulle skjuta tjuvar. Vi funderar nu på om ett vidare arbete under längre tid kanske hade gett rollkaraktärerna en annan profil. Hade polisen verkligen fått lov att skjuta överhuvudtaget? 

Frågor till barnen:

• Vem gör filmer?
• Varför görs filmer?
• Blir man lurad av filmer?
• Syns budskapet lätt?
• Vad är reklamfilm?
• Ser ni bilder & film dagligen, hur?
• Spelar färger och ljud någon roll?
• Hur känns det i kroppen när man ser bilder/film?
• Vem kan göra film?

• Hur kändes det att göra er film?
• Var det svårt/lätt?

• Hur kan man se på er film?
• Har den ett budskap?

Redigering av vår film

Vi började med att helt enkelt titta igenom vårt färdiga material på datorn tillsammans och försöka bestämma oss för hur vi ville att den slutgiltiga strukturen på filmen skulle bli. Vi ville att det skulle synas att barnen verkligen hade använt sig av två kameror och därför valde vi att klippa filmen ur båda de olika vinklarna. Vi sorterade ut manusfilmerna och improvisationsfilmerna. Vi valde att utgå ifrån två av filmerna, dessa fick ligga till grund för fortsatt klippning. Vi öppnade vårt tidigare animationsprojekt som vi skapat i Adobe Premiere Elements och försökte lägga in filmerna. Om det är någonting vi har lärt oss under denna redigeringsperiod, så är det att tekniken är oförutsägbar. Vi satt länge och försökte klippa filmen, men teknikens gudar var inte med oss. Klippningen ville inte alls, och därför beslöt vi oss för att istället försöka strukturera om filmerna utan att klippa just då.

Gemensamt diskuterade vi hur vi ville att slutproduktionen skulle bli, och hur vi skulle genom klipp och ljud skapa den känsla vi förstod att barnen ville förmedla. När programmet inte fungerade som vi ville, valde vi istället att fokusera på att ta fram bra bakgrundsljud till filmen.  Barnen ville ha en film med mycket spänning och action, däremot uppfattade vi att det fanns två sidor av upplösningen i slutet och de spelade även in två olika slut. Under inspelningsdagen förstod vi att de inte var nöjda med att polisen sköt samtliga skurkar samt även kassapersonalen, utan de ville ha ett mindre våldsamt slut. Därför valde vi att använda oss av det klippet där de använt sig av manus, det slutet då alla somnar istället för att bli skjutna.

När vi var igång igen (denna gång med tekniken på vår sida) öppnade vi återigen vårt befintliga projekt och började redigeringen likadant som dagen innan. Vi bestämde oss för att dela upp arbetsuppgifterna emellan oss och arbetade parallellt på två olika datorer, där en av oss mätte exakt hur långa klippen skulle vara och den andra klippte i Adobe Premiere Elements. Vi kom fram till att det var ett mycket effektivt sätt att arbeta på, då vi plötsligt fick mer tid att noggrant titta igenom de 27 klippen. Efter att vi valt ut de klippen vi ville ha, var det till att sätta igång med det stora jobbet att få allt att matcha. Bild, ljud, längd, vinklar och så vidare.  Vi valde att spela in ljudet genom Audacity, både hämtat från Spotify och youtube (youtube.com). Då vi använt oss av många olika ljudklipp i vår film, tog det ganska lång tid att försöka matcha ljudklippens längd med filmklippen. Vi blev väldigt imponerade av att barnen hade lyckats filma så mycket bra och användbart material. Det var någonting vi inte upplevde på plats i barngruppen. Klippningen har varit väldigt intressant och lärorik men samtidigt väldigt intensiv och utmattande, då mycket kunde gå fel. Under klippningens gång har vi experimenterat med många olika effekter och klipp, men valde att inte använda oss av effekter bara för sakens skull. Vi ville istället skapa en rytm i filmprojektet. Vi har hela tiden haft den anglosaxiska filmstrukturen i åtanke, och försökt få filmen att innehålla både en inledning, en avhandling och ett avslut. Varje gång vi måste byta dator, vilket sker då och då när Malmö Högskola stänger sina lokaler eller vi blir utslängda från en bokad datasal. Blir det ett nytt projekt bara att spara ner filmer, filer och startade projekt på olika USB minnen och i olika databaser.



En vanlig syn under redigeringsarbeten. Det tog mycket av vår tid att enbart lista ut hur man lyckades spara våra projekt i olika mappar och databaser för att allt skulle finnas kvar. Rädslan fanns hela tiden att allt skulle raderas och försvinna, och våra USBminnen är nu våra käraste ägodelar.

 För oss var det också mycket viktigt att alla barnen deltog någon gång under någon sekvens under filmen. Trött, trött, trött. Vi inser mer och mer att detta är en lång process, men vi är inte villiga att ge oss förrän resultatet blir precis som vi vill!

 Efter många timmar av redigering, många koppar kaffe och sönderslitna naglar är vi äntligen nöjda. Hela processen har för oss varit otroligt lärorik, ansträngande men samtidigt väldigt rolig. Som grädde på moset fick vi en cd skiva av en personal på Malmö Högskola, vilket gjorde att vi nu hade möjlighet att bränna ut filmen för att efter kursavslut kunna ge till barnen och personalen på skolan.

Hela vårt färdiga resultat. Dock censurerad under klippet då barnen syns, detta med hänsyn till deras integritet.

Del 3 av Processdagbok inför Examination 2 - Av Anna & Linn

Förberedelse och igångsättning av filmandet tillsammans med barnen

När dagen kom då vi skulle åka till skolan för att filma, började vi med att låna utrustningen som vi behövde på Malmö Högskola. Två kameror och två stativ. Vi packade ihop och åkte ut mot skolan. Väl där blev vi bemötta av klassläraren som informerade oss om att samtliga elever ville vara med i filmen, men vi bestämde oss för att endast använda oss av eleverna i klass 3 (då de var större och endast fyra stycken). Vi samlade dessa fyra och resonerade kring vår frågeställning, samt diskuterade angående en films uppbyggnad och struktur. Barnen verkade ivriga att sätta igång med filmandet och svarade entusiastiskt på de frågor som vi hade med oss. Vi tänkte att dessa resonemang kunde inspirera barnen till hur utformandet av filmen skulle bli.  Kanske kunde det bli en tydligare handling om vi först diskuterade andra filmer som de sett? Då vi har barnens fokus i vårt arbete, ser vi att deras intresse och delaktighet ska styra arbetet ändå. Vi är deras assistenter och inledningsvis pratar vi. Med frågor som underlag vill vi väcka tanken om vad en film kommunicerar.

Frågorna vi ställde till barnen:

·         Hur kan man berätta med film vad du gör och hur du leker i skolan?

·         Varför ska man göra en film?

·         Vem kan vilja se den?

·         Vad vill du filma?

·         Vad vill du visa?

·         Vilka känslor ska filmen ha- roligt, spännande, ledsamt?

• Hur blir filmen bli rolig att se på?
• Hur kan ni göra er film rolig att se på?

Vi presenterade även storyboard/manusrutor, och visade hur man kunde använda sig av dessa för att bygga ett manus. Vi förklarar att det ger möjlighet att få struktur i en film och det visar på papper redan innan filmandet vilka tankar och idéer som är bra, mindre bra eller som man missat. De behövs om man är flera som ska filma, så man är överrens och förstår varandra från början. Filmberättandets grunder med inledning, avhandling, avslutning, helbild och närbild presenteras. Det spännande för oss är att se om detta är något de vill anamma eller om nyfikenheten kring själva filmandet kommer att ta över.

Eleverna fick prova själva att fylla i rutorna, och det var mycket intressant att se hur de använde sig av rutorna för att bygga en serie med bilder. En av dem började med att fylla i en ruta och sedan hjälptes dem åt för att utveckla manuset. Manuset som de konstruerade handlade om en ballong och användes inte vidare, då barnen snabbt konstaterade att de skulle behövt göra filmen tecknad om den skulle gå att konstruera alls.

Filmning tillsammans med barnen

Efter att vi suttit ner en stund med treorna bestämde vi oss för att prata med resten av barnen som också skulle vara med. Vi satte oss ner i en ring på golvet med alla barnen, och berättade att treorna blivit utvalda just för att de var äldre men att vara skådespelare var ett minst lika viktigt uppdrag som att spela in själva filmen. Alla som ville fick vara med under lunchrasten för att filma, allt som allt blev det tio stycken elever. Från början hade vi tänkt oss en flicka och en pojke, men den enda flickan av treorna ville inte stå bakom kameran och därför blev det helt enkelt så att två pojkar stod för filmandet. Vi visade dem hur man använde kamerorna, vart zoomen satt och diskuterade hur man kunde tänka när man spelar in en film. Vilka vinklar som kan vara bra att använda sig av för att skapa olika typer av känslor. Dock tror vi att dessa tips snabbt glömdes bort när de väl fick kamerorna i händerna, och fick bestämma helt själva hur de skulle filma.

Vi bestämde i samråd med barnen att vi skulle spela in filmen på deras fritids, då de själva tyckte att det var det bästa utrymmet för att spela in. De menade att där fanns det mest utrymme att leka och att visa vad de faktiskt gör när de inte har lektionsstyrda pass. När vi pratat med dem innan verkade de säkra på hur man strukturerade en film, men när vi väl satte dem i arbete så blev det inte alls som vi tänkt oss. De gick runt med kamerorna och filmade sina vänner, men de verkade inte ta uppdraget på allvar. En av dem kom till och med fram och gav kameran tillbaka till oss, då han inte tyckte att han hade något intressant att filma. Vi fick börja om från början igen, kanske behövde vi i alla fall någon slags plan för att filmen skulle bli bra? Barnen frågade själva varför vi inte använde oss av stativen vi tagit med oss, och som respons på det svarade vi att vi genast kunde plocka fram dem. Det visade sig vara ett genialiskt drag.

Med stativen på plats så samlade vi alla barnen igen och började diskutera med dem om de kanske ville leka något speciellt i alla fall. Tjejerna kom med förslaget om att leka affär, medan pojkarna hellre ville leka ”Tjuv och Polis”. De hade dessutom ett jättefint hus uppbyggt i sitt fritidsrum. Tillslut efter att de diskuterat ett tag kom en av dem på den fantastiska idéen om att gestalta en affär som blir rånad av tjuvar och avslutas med en polisutryckning. De var väldigt på det klara över hur rollfördelningen skulle se ut och alla barnen verkade nöjda med sin planering. Det avr fortfarande två barn som ville filma, och dessa ställde sig på plats bakom de numera stativförsedda kamerorna.

Första omgången vi filmade gick bra men både barnen och vi upplevde att det inte riktigt blev som vi trodde att det skulle bli, kanske var det något som fattades? Vi bestämde oss för att återigen samla barnen och fråga dem vad de trodde fattades första gången vi spelade in. Det blev en mycket intressant diskussion, och barnen uttryckte nästan genast att det var avsaknaden av manus som gjorde att det kanske blev lite stökigare denna gången. Vi blev imponerade av barnens tankar, och att de faktiskt kom överrens om att det var just avsaknaden av manus som fattades. De satte sig ner ett slag hela gruppen och diskuterade hur de ville att film nummer två skulle bli. Filmen skulle bli nästan exakt likadan som den första, förutom viss omstrukturering av skådespelare samt att alla skulle falla ner på marken och somna i slutet. Vi beslutade oss för att spela in den nya filmen och riggade kamerorna ännu en gång, och barnen intog sina positioner. Filmen blev väldigt bra, och alla gjorde precis det dem skulle. Svårigheterna var att veta exakt när alla skulle somna, då barnen lätt blev uppspelta av själva ”rånandet”, men det löste sig tillslut och helt plötsligt hade vi ett helt klassrum fullt av sovande poliser, tjuvar och kassörskor.

Del 2 av Processdagbok inför Examination 2 - Av Anna & Linn

Animationsdelen

Filmjölksanimation var en teknik vi i vår grupp diskuterade redan då vi blev presenterade för animationstekniker i början på terminen. Vi hade olika känslor kring ett barnprogram som gick på 1980-talet - Hagelbäcks matrast av Johan Hagelbäck . Vi var tre i vår grupp till att börja med och en av oss upplevde det som en riktigt traumatiskt tvprogram då det gick. Det var till att gömma sig i väntan på resten av barnprogrammen. Nu kände vi att det skulle vara spännande att testa detta, och kanske avdramatisera denna tidiga upplevelse.

 Vi är numera två i vår arbetsgrupp och är båda öppna för nya tankar under arbetets gång. Vi gör research genom att leta upp filmjölksanimationer på You Tube (www.youtube.com), och planerar inför vilken typ av rekvisita vi behöver. Vi bestämmer oss för att använda oss av en djup bakplåt, 4 liter filmjölk samt Berol cromar, en vattenbaserad färg från Malmö högskolas bildförråd.  Vår referens Johan Hagelbäck, använde sig av andra matvaror för att animera sina filmer, men vi ville prova en annan teknik. Vi ritade upp ett manus, och diskuterade hur vi ville ha handlingen i vår animation. Det filmade materialet (och även vår slutgiltiga films introduktion) börjar med att Anna häller upp filmjölken och sedan målar en skola och två barn med hjälp av färgen, penslar och pinnar. Tanken var från början att endast göra en introduktion, men då vi blev väldigt inspirerade av alla färger och hur resultatet blev då vi lutade plåten på olika sätt och sedan tillslut hällde ut filen i vasken, bestämde vi oss för att även göra avslutningen på vår film animerad.





Här börjar vi skissa på ett manus. Vi har även hällt upp en första omgång filmjölk för att testa tekniken. Det är mycket intressant att lära sig hur filmjölken och färgerna flyter samman.

Vår färdiga skiss innan vi sätter igång med filmandet. Skissen uppdelas i steg för att vi ska få det resultatet vi vill.

Under tiden vi gör vår filmjölksanimation dyker det upp idéer om hur vi skulle kunna utveckla och presentera filmjölks animation för barnen. Vi blir nyfikna på hur de hade gått tillväga. Det känns som ett relativt enkelt sätt att arbeta på som ger stor effekt ganska snabbt. Man inser att misstagen får bli effekter om man inte har obegränsat med filmjölk. Detta ger utrymme för spontanitet och kreativitet. Vår skiss är till stor hjälp och kameran behöver vara på hela tiden så vi inte missar att utnyttja tillfällen som ges i denna förgängliga teknik.

Kanske hade allt gått lite lättare om vi lånat ett stativ? Men då hade vi å andra sidan inte kommit på denna kreativa teknik.

Redigeringen utförde vi i programmet Adobe Premiere Elements på skolan. För att få den effekt vi ville ha på filmen märker vi att vi måste öka hastigheten på rörelsefrekvensen avsevärt. Klippning, hastighet och ljudspår ger oss slutligen det resultat vi båda är ute efter.

Anna fotograferar mig under tiden vi redigerar vår animation.

Allteftersom vår tidsram med barnen krymper, då vi förgäves försökt få kontakt med skolan, känner vi att vi nog får hålla oss till ursprungsplanen och fokusera på att få animationen klar under tiden.

Vår färdiga filmjölksanimation. Kvalitéen blir inte riktigt som önskat då youtube försämrar den automatiskt.

Del 1 av Processdagbok inför Examination 2 - Av Anna & Linn

Denna processdagbok kommer att redogöra för den process vi tillsammans gått igenom för att skapa vår film. I löpande text kommer vi att redovisa hur vi har arbetat tillsammans och i en barngrupp för att åstadkomma ett slutresultat, vår film som vi valt att kalla ”Befrielsen”. Vi har valt att skriva vår processdagbok som en rapport, då vi har diskuterat uppgiften nästan dagligen då vi har träffats. Detta har lett till att filmen och vår processdagbok formats och omstrukturerats under hela kursens gång.

Syfte

Vårt projekt är tänkt att väcka barnens nyfikenhet kring nya former av berättande. Samt att vidga deras tilltro till värdet av att ta kontroll över mer teknik för att göra det. Tanken är att genom att låta barnen använda sig av kamerorna, själva få tilltro till sina egna förmågor, och att de faktiskt har intressanta synpunkter och åsikter. Vi vill även medvetandegöra skapandet av sociala medier och skapa en fundering kring vem som formar reklam, filmer, tidningar och andra medier som de möter varje dag. 

Vi vill att vårt slutresultat både ska vara tillfredställande för oss och vara roligt för barnen som medverkat att titta på, samt överrensstämma med kursplanen.

Planering inför Examination 2

Då var det dags igen! Vi har länge funderat kring hur vi vill att vår slutgiltiga film ska bli. Vi har bollat idéer med varandra fram och tillbaka, men ingen av dem har känts riktigt rätt. Vi bestämde oss helt enkelt för att ta en dag och sätta oss ned och planera på riktigt. Skriva ner och anteckna hur vi göra vårt projekt, samt gå igenom kursplanen tillsammans.

Vi diskuterade och diskuterade och vi har förstått utifrån de instruktioner vi fått av Bjørn under lektionerna, att vi ska tänka på att inte göra en film om barn, utan att det är barnen som ska få göra ett projekt. Därför kom vi fram till att vi vill att barnen verkligen ska få forma filmen själva, det är de som ska få bedriva ett projekt och dokumentera det som de vill visa för oss. Något de vill berätta för föräldrar eller kompisar utanför skolan. Tanken är att de filmar vad de vill berätta och att de ber oss filma dem när de aktivt vill visa eller göra något. Vi tänker oss att det kan ge oss en viktig insikt i hur barnen själva ser på sin skolvardag, vilket vi tror att många lärare lätt glömmer bort. Pedagogens uppgift är att skapa förutsättningar för barnen, inte att för sin egen skull bedriva ett projekt. Därför har vi även valt titeln ”Befrielsen” på vår film, för att det ska bli som en befrielse för barnen att få använda kamerorna och filma precis vad de själva vill. Slutresultatet kommer därför att bli en film uppdelad i först en animerad introduktion och sedan kommer vi att klippa ihop materialet som vi fått ute på skolan.

När vi kommer till skolan för att börja filma tänker vi att vi ska välja ut två elever, en pojke och en flicka. Detta för att se skillnader mellan pojkar och flickor, och på detta sätt få in ett genusperspektiv. Kanske blir det skillnad, kanske inte. När det är dags för att besöka skolan igen tänker vi oss att vi ska låna två stycken filmkameror för att kunna arbeta så effektivt som möjligt. Barnen ska få varsin filmkamera och sedan ska vi fungera som assistenter åt dem. Vi förutsätter att de inte har så stor erfarenhet av att filma just med videokameror, och att de därför kan behöva en hel del hjälp.

Det andra steget i planeringen var att helt enkelt kontakta en skola och fråga om vi fick vara där och filma. Eftersom Linn går denna kurs som ett av sina sidoämnen under pågående lärarstudier (där praktik på en grundskola ingår), bestämde vi oss helt enkelt för att ta kontakt med den skolan. Klassen vi kontaktade var åldersintegrerad och Montessoriinspirerad och deras lokaler befann sig dessutom på lågstadiet som angränsade till det högstadium där vi intervjuat bildläraren till examination 3b. Innan vi skulle göra besöket på skolan skrev vi en informationsblankett som vi tänkte ge till läraren, som hon i sin tur skulle dela ut till eleverna och deras föräldrar. Lappen skulle föräldrarna skriva under, då vi behöver deras tillstånd för att få filma deras barn.

Efter den första intervjun gick vi över till lågstadieskolan för att prata med läraren i klassen vi ville använda barn ifrån, och hon var väldigt positiv till att vi ville komma och spela in med hennes klass. Vi informerade henne lite grann om filmen, och berättade att vi ville göra filmen väldigt fri och att barnen själva skulle få göra filmandet. Vi gav henne lappen samt bestämde att vi skulle höra av oss efter jullovet när skolan börjat igen, och att vi skulle hålla kontakt med henne via mail.  Det kändes bra när vi besökte skolan och vi fick hopp om att det inte var problem att få tillstånd då läraren redan hade ansökt om ett filmtillstånd för ett annat projekt.

Den informationslapp som delats ut till eleverna:

Hej!

Vi heter Linn Andersson Franek och Anna Heij och är studenter vid Malmö Högskola. Vi går just nu en kurs i Bildarbete och lärande, där en av våra examinationer består av att producera en film tillsammans med barn. Filmen ska vara cirka 5 minuter lång, och visas upp endast för våra medstuderande (ungefär 10 personer) samt våra lärare. Vi har valt att ta kontakt med er klass, då Linn känner era barn sen tidigare (under praktikperioder från Malmö Högskola, som lärarstudent).

För vårt projekt skulle vi behöva tillstånd från er föräldrar för att få filma era barn (lärare är självklart också informerade om projektet). Filmen tänker vi oss ska följa 2 barn och deras vardag här på skolan, vilket även innefattar kompisar. Barnen kommer till stor del att få använda kameran själva med oss som handledare. Därefter kommer vi att redigera filmen på vår skola. 

Vi kommer att besöka skolan vid 2 tillfällen för att spela in vår film, och vid dessa tillfällen kommer vi att följa barnen hela dagen. Vi tänker oss att detta ska vara en rolig upplevelse för alla involverade och därför vill vi att barnen själva ska få bestämma om de vill vara med eller ej. Vi vill att barnen ska få forma filmen, och vi vill inspireras av era barns tankar och därför tänker vi att filmens handling kan förändras under tiden.

Vi kan inte genomföra detta utan tillstånd från er föräldrar, och skulle behöva sätta igång med filmandet direkt vid skolstart på vårterminen 2013. Vi skulle bli jätteglada om ni ville hjälpa oss med detta, och vi hoppas att ni tycker det är lika spännande som vi! Är ni intresserade av slutresultatet skickar vi det gärna till er via mail! För mer information kan ni kontankta oss via mail.

Med vänliga hälsningar,

Linn                                                                                                            Anna

(min mailadress)                                                                                         (annas mailadress)

Hej! Vi vill jättegärna medverka i er film!

Barnets namn

Förälders namnteckning

Lämnas till klasslärare eller maila ett godkännande till oss direkt!