Del 3 av Processdagbok inför Examination 2 - Av Anna & Linn

Förberedelse och igångsättning av filmandet tillsammans med barnen

När dagen kom då vi skulle åka till skolan för att filma, började vi med att låna utrustningen som vi behövde på Malmö Högskola. Två kameror och två stativ. Vi packade ihop och åkte ut mot skolan. Väl där blev vi bemötta av klassläraren som informerade oss om att samtliga elever ville vara med i filmen, men vi bestämde oss för att endast använda oss av eleverna i klass 3 (då de var större och endast fyra stycken). Vi samlade dessa fyra och resonerade kring vår frågeställning, samt diskuterade angående en films uppbyggnad och struktur. Barnen verkade ivriga att sätta igång med filmandet och svarade entusiastiskt på de frågor som vi hade med oss. Vi tänkte att dessa resonemang kunde inspirera barnen till hur utformandet av filmen skulle bli.  Kanske kunde det bli en tydligare handling om vi först diskuterade andra filmer som de sett? Då vi har barnens fokus i vårt arbete, ser vi att deras intresse och delaktighet ska styra arbetet ändå. Vi är deras assistenter och inledningsvis pratar vi. Med frågor som underlag vill vi väcka tanken om vad en film kommunicerar.

Frågorna vi ställde till barnen:

·         Hur kan man berätta med film vad du gör och hur du leker i skolan?

·         Varför ska man göra en film?

·         Vem kan vilja se den?

·         Vad vill du filma?

·         Vad vill du visa?

·         Vilka känslor ska filmen ha- roligt, spännande, ledsamt?

• Hur blir filmen bli rolig att se på?
• Hur kan ni göra er film rolig att se på?

Vi presenterade även storyboard/manusrutor, och visade hur man kunde använda sig av dessa för att bygga ett manus. Vi förklarar att det ger möjlighet att få struktur i en film och det visar på papper redan innan filmandet vilka tankar och idéer som är bra, mindre bra eller som man missat. De behövs om man är flera som ska filma, så man är överrens och förstår varandra från början. Filmberättandets grunder med inledning, avhandling, avslutning, helbild och närbild presenteras. Det spännande för oss är att se om detta är något de vill anamma eller om nyfikenheten kring själva filmandet kommer att ta över.

Eleverna fick prova själva att fylla i rutorna, och det var mycket intressant att se hur de använde sig av rutorna för att bygga en serie med bilder. En av dem började med att fylla i en ruta och sedan hjälptes dem åt för att utveckla manuset. Manuset som de konstruerade handlade om en ballong och användes inte vidare, då barnen snabbt konstaterade att de skulle behövt göra filmen tecknad om den skulle gå att konstruera alls.

Filmning tillsammans med barnen

Efter att vi suttit ner en stund med treorna bestämde vi oss för att prata med resten av barnen som också skulle vara med. Vi satte oss ner i en ring på golvet med alla barnen, och berättade att treorna blivit utvalda just för att de var äldre men att vara skådespelare var ett minst lika viktigt uppdrag som att spela in själva filmen. Alla som ville fick vara med under lunchrasten för att filma, allt som allt blev det tio stycken elever. Från början hade vi tänkt oss en flicka och en pojke, men den enda flickan av treorna ville inte stå bakom kameran och därför blev det helt enkelt så att två pojkar stod för filmandet. Vi visade dem hur man använde kamerorna, vart zoomen satt och diskuterade hur man kunde tänka när man spelar in en film. Vilka vinklar som kan vara bra att använda sig av för att skapa olika typer av känslor. Dock tror vi att dessa tips snabbt glömdes bort när de väl fick kamerorna i händerna, och fick bestämma helt själva hur de skulle filma.

Vi bestämde i samråd med barnen att vi skulle spela in filmen på deras fritids, då de själva tyckte att det var det bästa utrymmet för att spela in. De menade att där fanns det mest utrymme att leka och att visa vad de faktiskt gör när de inte har lektionsstyrda pass. När vi pratat med dem innan verkade de säkra på hur man strukturerade en film, men när vi väl satte dem i arbete så blev det inte alls som vi tänkt oss. De gick runt med kamerorna och filmade sina vänner, men de verkade inte ta uppdraget på allvar. En av dem kom till och med fram och gav kameran tillbaka till oss, då han inte tyckte att han hade något intressant att filma. Vi fick börja om från början igen, kanske behövde vi i alla fall någon slags plan för att filmen skulle bli bra? Barnen frågade själva varför vi inte använde oss av stativen vi tagit med oss, och som respons på det svarade vi att vi genast kunde plocka fram dem. Det visade sig vara ett genialiskt drag.

Med stativen på plats så samlade vi alla barnen igen och började diskutera med dem om de kanske ville leka något speciellt i alla fall. Tjejerna kom med förslaget om att leka affär, medan pojkarna hellre ville leka ”Tjuv och Polis”. De hade dessutom ett jättefint hus uppbyggt i sitt fritidsrum. Tillslut efter att de diskuterat ett tag kom en av dem på den fantastiska idéen om att gestalta en affär som blir rånad av tjuvar och avslutas med en polisutryckning. De var väldigt på det klara över hur rollfördelningen skulle se ut och alla barnen verkade nöjda med sin planering. Det avr fortfarande två barn som ville filma, och dessa ställde sig på plats bakom de numera stativförsedda kamerorna.

Första omgången vi filmade gick bra men både barnen och vi upplevde att det inte riktigt blev som vi trodde att det skulle bli, kanske var det något som fattades? Vi bestämde oss för att återigen samla barnen och fråga dem vad de trodde fattades första gången vi spelade in. Det blev en mycket intressant diskussion, och barnen uttryckte nästan genast att det var avsaknaden av manus som gjorde att det kanske blev lite stökigare denna gången. Vi blev imponerade av barnens tankar, och att de faktiskt kom överrens om att det var just avsaknaden av manus som fattades. De satte sig ner ett slag hela gruppen och diskuterade hur de ville att film nummer två skulle bli. Filmen skulle bli nästan exakt likadan som den första, förutom viss omstrukturering av skådespelare samt att alla skulle falla ner på marken och somna i slutet. Vi beslutade oss för att spela in den nya filmen och riggade kamerorna ännu en gång, och barnen intog sina positioner. Filmen blev väldigt bra, och alla gjorde precis det dem skulle. Svårigheterna var att veta exakt när alla skulle somna, då barnen lätt blev uppspelta av själva ”rånandet”, men det löste sig tillslut och helt plötsligt hade vi ett helt klassrum fullt av sovande poliser, tjuvar och kassörskor.