Jag funderade länge på hur jag skulle gå tillväga för att få min intervju inför torsdagens redovisning och litteraturseminarium. Jag visste inte riktigt hur jag skulle börja överhuvudtaget, vart skulle jag få tag på några ungdomar som var villiga att ställa upp på intervju och som dessutom hade intressanta saker att berätta om sin personliga användning av medier?
Jag bestämde mig helt enkelt för att gå ner till internetcaféet som ligger i huset mitt emot mitt, för om man är ute efter ungdomar som använder sig mycket av datorer, så känns ett internetcafée som att verkligen gå direkt på källan. Jag gick ner med mitt anteckningsblock i högsta hugg, och efter ett litet tag hittade jag två killar i 16 års åldern som ville vara med och ställa upp. Jag kommer att välja att kalla dem för Linus och Axel i min intervju, eftersom att de inte gärna ville att jag skulle ange deras riktiga namn då vissa ämnen kändes känsliga för dem att berätta om. De hade varit kompisar sen barnsben och kände varandra mycket väl, vilket märktes tydligt när jag intervjuade dem. De pratade lite i munnen på varandra, sådär som man gärna gör när man är bästa kompisar.
Vi började med att prata om hur de använder medier rent allmänt, om de läste mycket tidningar eller tittar mycket på tv. Vi pratade även om hur de blev introducerade för internet, och de berättade för mig att för dem kom det helt naturligt. Det var liksom inget som ifrågasattes utan någonting som bara hände. Jag tror att detta har mycket att göra med att de är uppväxta i tider där internet har blivit en så pass naturlig del av vår vardag att det inte ifrågasätts längre. För mig som är född i mitten på 80-talet (närmare bestämt 86) var internet något nytt och spännande, men för dessa ungdomar är det en helt naturlig del av deras vardag. De har vänner där som de inte hade haft annars, och enligt dem själva spenderar de mellan 5 - 6 timmar varje dag framför datorn. Ibland går de även till internetcaféer för att hänga, och då blir det fler timmar.
"Vi går hit med polare, man samla och snackar skit under tiden fast liksom genom datorn och med headset. Sen snackar man lite emellan, det är ju ett gemensamt intresse, precis som att spela fotboll" - Linus
De visar mig lite av spelen de spelar, ofta blir det spel som World of Warcraft. Strategispel som för det mest går ut på att döda andra. De spelar mest online, just för att det är roligare att spela med kompisar, då umgås man ju samtidigt. Men det blir sällan snack om privata grejer menar de, mest om själva spelet man spelar, de byter tekniker & tips och trix för hur man blir bättre.
"Ibland kan man bara vilja ta en paus, för att rensa hjärnan liksom och då spelar man ett ensamspel en stund. Fats det är ganska tråkigt, men kan va skönt att bara vara själv ett tag" - Linus
När vi pratat en stund om deras spelande så väljer jag att leda in dem på en diskussion angående andra sociala medier. Jag frågar helt enkelt vad de gör när de inte spelar. Svaret kommer självklart, de hänger på Facebook. Där delar de bilder med varandra, håller koll på kompisar, uppdaterar sina egna statusrader och kommenterar andras. De berättar att Facebook har blivit ett nytt sätt för dem att skaffa kompisar.
"Jag träffade min förra tjej så. Jag blev kompis med henne för att jag tyckte hon var snygg, inte för att jag kände henne. Fyra år senare började vi snacka på Facebook, och efter några månader blev vi ihop" - Gabriel
Jag lägger ganska tidigt märke till hur enkelt allt med internet och sociala medier verkar för dem. De lägger ingen vikt alls vid när jag berättar för dem att framtida arbetsgivare kanske skulle "kolla upp" dem på Facebook. De har hört om någon som råkat illa ut, och därför tänkt efter någon gång efteråt men inte nu för tiden. Det enda de aktar sig för är att blir förknippade med nazistiska organisationer, det har hänt Gabriel en gång och efter det så aktar han sig mer för att inte gå med i grupper som verkar oseriösa. De menar också att man inte vill framstå som en person med dubbelmoral. Hur de väljer att framställa sig på nätet är väldigt förknippat med hur de är i verkliga livet menar de.
Vi pratar länge om både datorspelandet och sociala medier, och jag tänkte ge en mer utförlig version av intervjun kopplat till kurslitteratur i ett senare blogg inlägg. Detta var mest för att jag själv ska hålla intervjun färskt i minnet. Jag tyckte att det var mycket intressant att göra intervjun med Gabriel och Linus, då de båda är väldigt flitiga användare av datorer och internet. Det kändes som att jag valde helt rätt ställe för min intervju, och jag kommer att delge mer av mitt material senare. För mig blev intervjun ett bevis på hur snabbt den mediala utvecklingen går genom generationer, och den information som jag fick genom min intervju tror jag är otroligt viktig att vi som framtida pedagoger känner till. Barnen leker inte ute på samma sätt idag, och för att bli en bra pedagog så kan du inte enbart känna till vad de gör när de är i skolan. Vi måste känna till deras liv utanför den också.
Hej, jag tycker det känns genomarbetat och grundligt. Bra jobbat!
SvaraRadera